Kanske dags att bege sig igen?
Sen jag flyttade hem har jag: gått ut med hunden åtskilliga gånger, städat hela huset, diskat åtskilliga gånger, dukat åtskilliga gånger, lagat mat, tvättat, hjälpt mamma att boka en tid på spa i Luleå, umgåttst, varit hemma iprincip alla dagar, varit sjuk m.m och vad fan mer kan man begära?
-
Tydligen mycket. Bara för att jag nu börjar vara jävligt less denna förkylning och brist på energi så får jag skit för det. Anklagelser om att jag är sur, inte säger något, verkar deppad osv haglar i huset just nu. Att jag varje gång jag kommer hem ska leka nån jävla psykolog pallar jag då fan inte heller. Om mamma bara kunde säga allt som faller henne in till personerna det berör så skulle livet vara lite lättare. Istället får jag stå där som en klagomur och lyssna på allt. Att mycket av det riktas mot mig också för att jag är egoistisk, obrydd, tonårsaktig, arrogant, bryr mig mer om mina vänner än min familj osvosv. Okej, vissa grejer kan jag köpa, men vafan allt positivt jag gör är ju absolut ingenting värt vad det verkar. Så det är väl kanske lika bra att skita i allt och fortsätta vara den person som mamma har uppfattning om att jag är och bara leva här hemma och vänta på att allt serveras på silverfat och aldrig städa eller gå ut med hunden eller göra ett jävla skit. Kanske lika bra så... Då får vi se vad reaktionerna blir. Sommaren kommer bli ett hell om det ska fortsätta såhär...
Kommentarer
Postat av: jenny
Vad tråkigt att höra. Jag tror stenhårt på att du är en underbar dotter allt som oftast och att irritationen grundar sig i helt andra grejer. Dom märker nog hur mycket dom saknar dig nu när du blir borta en månad och inser ett och annat!
Puss på dig!
Trackback
