Prag
Efter några underbara dagar i Berlin sökte vi oss vidare till Prag. Innan vi hade kommit fram till vandrarhemmet i säkert förvar hände det ena och det andra. Vi hade bokat biljetterna till Prag hemma i Sverige, så vi tänkte att det inte kunde vara några missförstånd, men ack så fel vi hade. På vår biljett stod namnet på en station som var ca 2 mil ifrån centralstationen där vi i själva verket skulle av. Vi hade lite tur i oturen denna gång eftersom att Annie fastnade med sin ryggsäck i en kille som tog upp hela mittgången på tåget och inte fattade att han blev tvungen att flytta på sig. Panik bröt ut då jag redan hade hoppat av tåget och inte förstod varför tjejerna tog så lång tid på sig. Tåget började tuffa, ni vet som dom gör när dom är på väg att starta igen, så jag hoppade in i tåget och skrek åt tjejerna att skynda sig. När dom kom fram till dörren började tåget rulla. Det första som kom upp i våra huvuden var att vi skulle hoppa, men någonstans så fanns förnuftet fortfarande kvar hos oss och vi beslöt oss på att vänta kvar i tåget till nästa station. En vänlig kvinna såg hela eländet och försökte på tyska förklara för oss att vi mest troligt skulle av på nästa station – centralstationen. Efter allt elände och en taxifärd som blev kortare än vad vi förväntat oss så kom vi fram till vandrarhemmet. Första natten sov vi dock i fel sovsal, men som tur var så var det ingen som upptäckte det, förutom vi själva, morgonen efter.
-
Första dagen i Prag spenderade vi i den gamla delen av Prag. Vi tittade på det astronomiska klocktornet och hamnade på en mysig marknad där det såldes tjeckiska delikatesser såsom Trdelnik vilket var en typ av pinnbröd. På väg till den gamla delen av Prag gick vi förbi The Fred and Ginger dancing building. Husen såg verkligen ut att dansa med varandra! I Prag gick vi nästan hela tiden. Vi gick och vi gick och vi gick. När vi hade kommit över Karlsbron så såg jag en affisch där det stod The Swan Lake. Jag blev nyfiken och fick med mig tjejerna in i en liten affär där en trevlig man sålde biljetter till baletten. Dessvärre så hade vi inga pengar med oss, så vi fick först gå tillbaka hem och hämta dom och sen gå till ett annat ställe och köpa biljetterna. När vi hade stått i kö, i vilket som kändes som en evighet, fick vi veta att baletten var försenad. Det hade ”hänt” något med huvudpersonen. Vi blev snabbt kompisar med mannen som sålde biljetter till oss. Han visade oss vägen till vilken kö vi skulle stå i och pratade gott om Sverige och Stockholm med oss. Baletten drog tillsist igång och det var väldigt mäktigt att titta på. Halva vår budget i Tjeckien gick dock åt till baletten, så sista dagen hade vi knappt pengar till mat.
-
